Just nu har jag det riktigt rörigt.. i mitt huvud.
Vet inte riktigt hur jag ska ta tag i livet för tillfället.
Snart blir det väl kortslutning i hjärnan för det går verkligen på högvarv.
Känns som att jag är den "bärande pelaren" i allt, att faller jag ihop så följer resten med.
Jag försöker verkligen kämpa för allt och alla och jag lyckas hålla huvudet över ytan, med nöd och näppe.
Det är jag som får planera, fundera ut lösningar och även verkställa de lösningar som jag lyckats gräva fram.
Min hjärna behöver en brejk. Jag behöver få andas.

Så från det ena till det andra.
Jag är sjukskriven i 2 veckor nu. För depression.
Ja, jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag har så dåligt samvete över att jag mår så här, över att Olivia har en mamma som hela tiden är trött och ledsen.
Jag hoppas bara att jag snabbt tar mig ur det här, för min och hennes skull.
Trodde jag skulle slippa det här, trots att jag nästan visste att det skulle komma, då jag varit deprimerad förut.
Hjärnan är ett komplicerat organ, den gör inte som hjärtat vill.
Jag älskar Olivia så otroligt mycket, det gör ont i mig att hon ska behöva uppleva min depression.

En dag i taget.