Den som lyssnar och finns där,
den som bryr sig och tröstar.
Den som älskar och kramar,
den som skrattar och ler.
Den som får en att skratta ut av glädje,
den som får en att gråta av lycka.
Den som får en att känna sig betydelsefull....
....finns inte där.....

Ibland så saknar man faktiskt någon man kan krama om, livet som singel är inte så lätt. Några som jag känner säger att "skönt för dig som är singel" men det är faktiskt inte det. Varför säger dem så när de är i ett förhållande och som är ett lyckligt förhållande? det finns inte så mkt att längta efter i singellivet.. visst, man behöver inte tänka på någon annan än sig själv och man kan göra som man vill.. men det är väl i stort sett det hela..
Jag har inte varit singel speciellt länge och jag vet att jag borde vara för mig själv nu ett tag, men jag tror inte att jag är ämnad att vara själv.. jag tror inte att jag vet hur man är ensam..
Men någon gång måste man väl lära sig.

Ibland när jag går på stan eller är någonstans så kommer jag på mig själv när jag "letar" efter någon att lära känna.. patetiskt minst sagt! jag gör inte det medvetet utan jag kan se/träffa en person och försöka se hur vi skulle passa ihop.. haha, nu när jag tänker på det så är det faktiskt riktigt patetiskt å desperat :)
Men eftersom jag inte gör det medvetet så är jag inte så desperat.. heheh.. eller nåt..

Annars så är mitt liv rätt så rörigt också.. för mkt jobb å jag känner mig bortglömd för det mesta..
När jag jobbar så har jag inte så mkt energi över till att träffa folk å när jag väl är ledig å kan hitta på nåt eller hälsa på så är det helt plötsligt ingen annan som kan.. så då får man vara ensam ändå..

Nu ska jag sluta med det här, lika bra.. var bara tvungen att få ur mig det :)
Sover man bättre också kanske...

Sov gott!
Bye!
T