Skrik
Våra dagar den senaste veckan har bestått av skrik...
Börjar kännas i huvudet kan jag säga och tålamodet finns nästan inte kvar.
Olivia har jätte svårt att komma till ro och sova på dagen och det resulterar i att hon blir övertrött och skriker. HÖGT.
En sak som jag har funderat på är, finns det andra barn som är som Olivia?
Det enda man ser när man läser på bloggar och facebook och hör från andra föräldrar är hur bra allt är, lugnt och mysigt osv...
Visst, man vill väl inte skriva några "tråkiga" inlägg så, men det skulle vara bra om folk kunde göra det faktiskt. Så man inte känner sig så ensam.
För det här med att ha en bebis är verkligen en stor omställning, större än jag hade väntat mig.
Har hört att det är jobbigt men hade verkligen inte kunnat föreställa mig att det skulle vara så här.
Allt är inte negativt, det säger jag absolut inte! Vi har det jätte mysigt med Olivia under många stunder per dag men det är det eviga skrikandet... som att hon är missnöjd.. då känner man sig misslyckad som förälder.
Fick en fråga en gång från en kompis. "Hur är livet som mamma?" mitt spontana svar var "frustrerande".
Hon blev också lite chockad över att någon kunde säga så, för alla brukar ju alltid svara att det är så underbart, mysigt, det bästa som finns mm. även om det kanske inte stämmer alla dagar...
Men jag kände att jag ville vara helt ärlig, för det är vad det är stundtals, frustrerande. Det andra vet ju alla om, att det är det bästa som finns, att ha blivit mamma :) så då ville jag ge en annan sida om föräldraskap och sen sa hon att det faktiskt var skönt att någon sa det som många tänker men inte säger.
Men jag får väl bara försöka intala mig det kuratorn säger till mig, alla barn är olika och reagerar på olika sätt till allting och att det kommer att bli bättre. Och att vi är bra föräldrar även fast man ibland inte har det tålamodet som skulle behövas.
Nästa besök hos kuratorn är om 2 veckor, annars har jag gått dit en gång i veckan. Det känns både bra och dåligt, känns så skönt att bara få prata ur sig om det som bekymrar en. Men lite mycket har det väl kanske blivit med en gång i veckan då jag inte riktigt tror att det egentligen behövs...
Det kommer att bli bättre! Skriket tar slut nångång, men då får man vara beredd på att det dyker upp något annat som kan vara exakt lika jobbigt.
Alla perioder har sina bra och dåliga sidor. Det gäller bara att försöka ta det lugnt och ha ett öppet sinne.
Bebisar är inte alltid lätta att handskas med. Tror att det finns bara någon enstaka procent bebisar som inte skriker och gnäller. Så jag tror absolut inte att du är ensam om det.
visst är det frustrerande ibland och JOBBIGT..den som säger nåt annat ljuger!! MEN det är för det MESTA positivt, roligt, mysigt osv. Annars vore det konstigt tycker jag..bara vad jag tycker. Men det är bra att man kan gå och prata med nån om man tycker att det är mer negativt än positivt. Det gör du helt rätt i, alla är vi olika och känner olika när en sån plötslig stor omställning i livet sker. För INGET är som innan barnet kom. Men kan säga att mitt liv börja på riktigt då vår dotter kom till världen (även om det är jätte jobbigt ibland), jag är mer nyfiken på framtiden, se henne utvecklas till egen individ och massa annat roligt på vägen. Men det gäller även att leva i nuet, tiden när de är små kommer ju aldrig tillbax. Oj vad långt det blev men tycker att du är stark som vågar vara helt ärlig, tror att det faktiskt finns hos alla mer eller mindre men ingen vågar säga nåt för allt ska vara så bra hos alla nuförtiden...Lycka till med allt!!Bra blogg! //anna
Anna: Tack! :) Jag tar verkligen vara på de flesta stunderna med henne, för hon är ju helt underbar, för det mesta :) Men ibland känner man sig otillräcklig som förälder när hon bara skriker.
Men, jag vet ju att det kommer att bli bättre med tiden men i vissa stunder är det bara svårt att se "ljuset i tunneln" :)
De som säger att deras barn aldrig skriker och är så lugna och goa, ljuger! Alla barn skriker, mer eller mindre. Alla barn går sina föräldrar på nerverna, mer eller mindre. Alla föräldrar blir frustrerade, mer eller mindre. De som skriver i sina bloggar eller talar om för en hur underbara deras barn är, ljuger inte bara för omgivningen men också sig själva. Sen kan det ju va så att man helt enkelt har valt att man inte vill skriva om de jobbiga stunderna i sina bloggar då man kanske vill hålla en god ton. Men att deras barn aldrig skriker är ren lögn. Du är en toppen mamma! Och lilla olivia är som ett barn ska vara :) Söt, go, skrikig och en bestämd liten dam ;) Kram
Du är absolut inte ensam om att ha en missnöjd bebis! Min lille Caspian på 11 veckor har sina stunder. För bara några veckor sen var han hur missnöjd som helst om han inte fick ligga vid tutten MINST en gång i timmen, dock var det inga problem på nätterna. Och han ville bli buren hela tiden annars började han skrika, inte ens vagnen dög. Men nu har det blivit lite bättre och ibland dröjer det hela två timmar innan måltiderna och vagnen börjar bli lite mer okej och att ligga själv en stund på en filt under babygymmet är tydligen inte heller en så dum ide nuförtiden :)
Hej.
Jag instämmer i det du skriver. Vart finns de ärliga mammorna som erkänner att det ibland är jobbigt förbi hysterins brant att ha barn? Ibland blir jag så irriterad när jag läser om mammor som aldrig verkar uppleva den frustrationen som jag själv känner allt som oftast. Man borde väl vara glad för deras skull, men man känner sig riktigt ensam i världen när man inte ser några andra bloggar som beskriver hur jobbigt det faktiskt kan vara.
/Maria (mamma till en son som inte nödvändigtvis skriker så mycket men har andra frustrerande ovanor som hon faktiskt bloggar om ibland)
