Kurator igen...
Hade mitt andra kuratorsbesök i måndags.
Det känns jätte skönt att prata med henne, vi har mest pratat om ekonomi just nu, för det är det som är det största bekymret hos mig... jag tar på mig för mycket ansvar och funderar alldeles för mycket på saker som jag inte kan rå över. Vi pratar också om hur jag tenderar att "ta över" andras problem/bekymmer även fast ingen begär det från mig. Allt det, plus att föräldrarollen fortfarande är så ny för mig, gör att det blir lite för mycket för mig.
Vi ska träffas nästa måndag igen och därefter så ser vi om vi ska träffas efter en vecka igen eller om det blir efter 2 veckor.
Allt blir extra känsligt just nu, med hormoner i kroppen, dålig sömn mm.
Men jag klagar inte, inte på det sättet. Jag skulle aldrig byta bort mitt liv som jag har nu!
Olivia är det finaste jag har!
Ibland blir jag bara så less på när folk säger till mig att "du visste ju att det blir så här när man får barn, det är lite sömn och skrik och gråt"... Ja, jag visste det, men vadå? bara för att man vet det så ska man inte få klaga någon gång? man får inte vara trött? man får inte "tappa" humöret?
Det är samma sak när man är gravid.. ibland får man kanske höra att du ville ju bli gravid... och då får man inte heller klaga? man måste bara gilla alla krämpor som följer med graviditeten och älska det?
Man vill ju inte ha barnet mindre för det...
Usch, nu ska jag inte skriva mer om det här... ville bara få ur mig det :)
Och by the way... framkallade bilder via fujifilm, skickade iväg beställningen förrgår kväll och fick bilderna idag! snacka om snabb leverans :D
Klart att man får klaga! Man får klaga precis hur mycket man vill, men inom vissa ramar om du förstår vad jag menar.
Och sen beror det ju på vem man klagar till och på vilket sätt man gör det på. Du får mer empati eller sympati (vad det nu kallas) av de som inte haft det som du. Har någon haft en jobbigare situation eller liknande så är det svårt att förstå någon annan. Svårt att förklara.
Men om man tar mig som exempel. Vissa saker du klagar eller reagerar starkt över förstår inte jag då jag ÖNSKADE att jag hade haft så lätt som du har det. Du har en man hemma med dig heeela tiden som hjälper dig med allt möjligt. Så då är jag helt fel person att klaga för ifall man vill ha förståelse och sånt. Förstår du hur jag menar? För ja menar inget illa.
Puss!
Jo, jag vet att många saker beror på någonting annat. Då är det lätt att man reagerar på den som finns närmast vilket ofta blir barnen.
Jag kan absolut förstå dig på många saker. Ekonomin bland annat. Klaga hur mycket du vill för att jag förstår hur jobbigt det måste vara. Och jag kan sätta mig in i många situationer, men jag kan inte tycka synd om dig när det gäller vissa saker med Olivia till exempel men det kan jag göra när det gäller mycket annat. Så om du klagar om situationen med Olivia så kan jag lyssna på dig helt klart, men inte tycka synd om dig eller förstå dig på det sättet..
Säg tex att du klagar om ekonomin för en som varit hemlös och verkligen levt på gatan. Den människan kan förstå hur jobbigt det är men samtidigt tycker säkert den personen att man borde vara glad för det man har istället. För att det kunde vara värre.
Det var lite så jag menade när det gäller Olivia och den situationen du är i med henne och Markus.
Men bra att du inte tog åt dig, för som sagt så menar jag absolut inget illa. Och sen så tror jag att man lever efter den situationen man är i. Skulle Markus jobba hela tiden så skulle du varit tvungen att sköta allt med Olivia själv och det skulle säkert gå jättebra, men nu när han är hemma så utnyttjar man den situationen istället.
Jag är jätteglad att du börjat gå hos en kurator. Tror det är bra! Om inte annat kan det vara skönt att prata med ngn annan som du inte har en relation till. Tummen upp <3
